antingen händer ingenting eller så händer allt
Jag vet inte hur era små liv ser ut, men i mitt fall så är det följande. Antingen så är det ganska så alldagligt: vakna, jobba, sova och där emellan mat och cola. Men när det itne är "alldagligt låt oss säga så händer det verkligen skit mycket. Det är en massa andra jobb hitan och ditan, det är vänner som ska träffas (de få man har kvar, haha), det är after work, firmafest, auditions, vikarierande, möten och en jävla massa åkande fram och tillbaka som en jävla jojjo.
För många så är detta en självklar vardag för många, för egentligen den ser ju ut såhär. Men det är inte förräns tanken sätts till verket som man blir stressad. Om man verkligen tar sig en funderare på allt som man skall hinna med på en vecka så skapar man också en tidslinje som bara blir kortare och kortare för varje sekund. Men skall man sluta tänka? Ska man bara "flyta med strömmen"? Nä! va e de för jävla liv? hellre stressad till döds än tidsobegränsad svensson, eller?
Nä, slut på mitt filosoferande. För er få personer som har läst detta inlägg har men stor sannerlighet inte blivit så mycket smartare eller fått en ny livsinsyn. Men visst är det kul och höra om andra människors idiotiska funderingar och livsstilar, eller vad säger du blondinbella?
Ha ett stressat liv alla berörda!
